När känslan får bestämma

 Ända sedan min början som duvgubbe, har jag låtit känslan ,styra mitt val  av avelsduvor. Första gången var, när jag som 15 åring ,besökte  Hans Mader i Hamburg, tillsammans med min Far och Mader erbjöd mig ungar som han lagt undan till mig. Han frågade om jag ville ha dem och jag nekade erbjudandet. Men pekade på en något äldre unge som satt i slaget,den skulle jag ha. Pappa Arne har  efteråt berättat för alla som ville höra , att Mader stoppade händerna i sina byxfickan,skakade på huvudet och saGOOD,VERY GOOD. Eftersom jag var en liten grabb,inte 15 fyllda, kom ungen med till Sverige. Där hon blev den tidens största svenska  avelsduva. Bl.a mor till 56.an som tog 10 placeringar på Hudiksvall  ,däribland 2.a Nat.3600 duvor. 3.a blev  hennes halvbror, min favorit. Ett resultat av min känsla 

Nu, i dag.när jag jag behöver bli "tänd" på brevduvor,går jag till slaget för att känna det rätta i mina duvor.  Brukar gå till box 1 ,där Röda Sprint 95 sitter med sin hane. Hon beskrev jag som en superfin för ett par år sedan , en hon unge efter Lambrecht 719 x Sprint 150. En helsyster  (005) vann 2021 mot 1490 duvor på Ostseerennen.  Jag gjorde en sen parning 2021  med Röda Sprint 95 med 4.de Essduvan på Dapi. Fick 2 ungar en röd och en blå,den röde fick årets ring 2021 den blåa fick en gammal ring 55-20-116. Den röde gav jag bort till en nybörjare, 116 är en Hona som har utvecklats enorm och jag har redan bestämt att hon ska bli avelsduva från o med  2023.

Varför? KÄNSLAN,säger mig att hon med den fysiken och en moderslinje som sträcker sig ända bort till v.d.Bulcks stamhona Coolsduivin. Där varje generation av mödrar bara parats på superhanar ,ger nya ess.

116.s mamma

Röda sprints mamma

Sprint 150.s mamma gar jag ingen bild på

Men hennes mamma var dotter till  40.000 duivin hos v.d.Bulck