visdomsord
pratade idag med Thomas Röder kring parningar.
Hans råd kring parningar,var att alltid hålla avelsslaget ungt, En bra avelsduva är alltid som bäst i början av sin karriär. Vadgäller avelsduvor som är avsedda att göra flygduvor finns det ingen tvekan om att unga duvor ger sundare och framgångsrikare flygare. Undantag finns men de är få. En gammal avelsduva måste paras på en ungpartner. En duva av superavstammning har han till att få unga framtida avlare, "det har jag lärt av Gommaire Verbruggen"sa han. Du ska ta så många ungar som möjligt efter VB Jonge Sprint som du sedan använder till avel medan de är unga,
Själv har jag haft samma tankar efter att ha hört Groendelaers säga samma sak.
Hans råd kring parningar,var att alltid hålla avelsslaget ungt, En bra avelsduva är alltid som bäst i början av sin karriär. Vadgäller avelsduvor som är avsedda att göra flygduvor finns det ingen tvekan om att unga duvor ger sundare och framgångsrikare flygare. Undantag finns men de är få. En gammal avelsduva måste paras på en ungpartner. En duva av superavstammning har han till att få unga framtida avlare, "det har jag lärt av Gommaire Verbruggen"sa han. Du ska ta så många ungar som möjligt efter VB Jonge Sprint som du sedan använder till avel medan de är unga,
Själv har jag haft samma tankar efter att ha hört Groendelaers säga samma sak.
Kommentarer
Eller kan det vara uppväxten? Arv - miljö. Kan duvungar lära sig något av att vara uppvuxna under/av olika föräldrar. Två äldre föräldrar kansker på något sätt lär ungarna att inte snabbhet är allt i livet medans unga föräldrar är mer alerta och på hugget och för det vidare.
Hmmm? Fattade någon vad jag menar eller är det helt enkelt för invecklat för att applicera mitt tänk på duvor? Eller krånglar jag bara till det.