I höstas flög min favorit bland de blivande ettåringarna,727, sönder sig. så illa att han låg bredvid slaget,hade buklandat eftersom båda benen var brutna och dessutom var bröstbenet skadat på ett par ställen. Efter moget (tror jag ) övervägande lät jag honom leva,bar in honom och lade honom i en box på halm. han fick mat och jag tog honom till vattenkaret 3 gånger om dagen,efter ett par dar kurrade han när han såg mig,glad för att han skulle få vatten igen. Efter ytterliggare någon dag reste han sig med hjälp av vingarna,några dagar senare stod han på ett ben då fick han flyga ner på golvet för att dricka och äta. efter ytterliggare någon dag kunde han gå på bägge benen. Han klarade hela processen på ett bra sätt och fick bo ensam i ett slag. När jag sedan för några veckor sedan kom hem med två honor från Gehrken satte jag dem hos honom och han tog sig en av dem till sin äkta maka. En duva med en sådan vilja och ett övertygande sätt sedan ungdjurstiden kanske blir rätt till min nya