Ända sedan min början som duvgubbe, har jag låtit känslan ,styra mitt val av avelsduvor. Första gången var, när jag som 15 åring ,besökte Hans Mader i Hamburg, tillsammans med min Far och Mader erbjöd mig ungar som han lagt undan till mig. Han frågade om jag ville ha dem och jag nekade erbjudandet. Men pekade på en något äldre unge som satt i slaget,den skulle jag ha. Pappa Arne har efteråt berättat för alla som ville höra , att Mader stoppade händerna i sina byxfickan,skakade på huvudet och saGOOD,VERY GOOD. Eftersom jag var en liten grabb,inte 15 fyllda, kom ungen med till Sverige. Där hon blev den tidens största svenska avelsduva. Bl.a mor till 56.an som tog 10 placeringar på Hudiksvall ,däribland 2.a Nat.3600 duvor. 3.a blev hennes halvbror, min favorit. Ett resultat av min känsla Nu, i dag.när jag jag behöver bli "tänd" på brevduvor,går jag till slaget för att känna det rätta i mina duvor. Brukar gå till box 1 ,där Röda Sprint 95 sitter med sin hane. Hon beskrev