Tur i oturen ?

I höstas flög min favorit bland de blivande ettåringarna,727, sönder sig. så illa att han låg bredvid slaget,hade buklandat eftersom båda benen var brutna och dessutom var bröstbenet skadat på ett par ställen.
Efter moget (tror jag ) övervägande lät jag honom leva,bar in honom och lade honom i en box på halm. han fick mat och jag tog honom till vattenkaret 3 gånger om dagen,efter ett par dar kurrade han när han såg mig,glad för att han skulle få vatten igen. Efter ytterliggare någon dag reste han sig med hjälp av vingarna,några dagar senare stod han på ett ben  då fick han flyga ner på golvet för att dricka och äta. efter ytterliggare någon dag kunde han gå på bägge benen. Han klarade hela processen på ett bra sätt och fick bo ensam i ett slag. När jag sedan för några veckor sedan kom hem med två honor från Gehrken satte jag dem hos honom och han tog sig en av dem till sin äkta maka. En duva med en sådan vilja och ett övertygande sätt sedan ungdjurstiden kanske blir rätt till min nya v.d Bulck hona. Hona nr 2 är en syster till rvbästa unge ,och hon fick en också en  kanon att paras med. Stamtavlorna på de blivande ungarna ser ni nedan
par 2

par 1 vd Bulck

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har haft brevduvor sedan 2006.
Trotts många inköp av duvor med super stam, aveln, för mig förblir ett mysterium. Under alla dessa år kläcktes en enda duva jag var nöjd med. Vad är det som styr det hela, eller kan vi påverka detta på något sätt? Finns det någon som vet, kan det? Knappast.
Genetiken enligt många är en djungel.
Husdjursaveln följer vissa regler i genetiska sammanhang, när det gäller "förbättra" en viss förmåga eller egenskap hos djuren, men så fort man talar om tävlingsdjur, häst, hund, brevduva, verkar som allt sådana regler lösas upp.
Jag är säkert inte den första som kommit till en slutsats inom brevduvesporten när det gäller aveln:

"When nothing is sure, everything is possible!"

Så min egen favorit citat:

"Dålig aveln är ingen tillfällighet"
eller:
"Slumpen är ingen tillfällighet!"

Vad säger ni?
Nä... dålig avel är ingen tillfällighet. Inte bra avel heller. Vi måste ge duvorna en ärlig chans. De flesta slag i Sverige ser hyfsade ut men få är anpassade till brevduve avel eller tävling. När slaget är OK kan vi börja tänka på generna. Så mitt råd till dig är att kolla slaget,kommer duvorna lätt i form?d.v.s håller de sig i bra skick utan mediciner? Utan en konsekvent gallring får du aldrig dina duvor att bli sunda, det gäller även Koopman och Leo Heremans.Dom har gjort samma slit därför blir dom bäst med vilka duvor som helst,men början är ett slag som kan hålla duvorna friska
Bengt
Anonym sa…
Jag tror jag förstår vad han menar med att "Ess duvor" mallen går inte att sätta i produktion! Det finns ingen mall!
Ännu svårare är att reproducera ess duvor efter en ess duva! Jag har inte lyckats iaf. (haft duvor i 27 år)
Däremot känner jag många som fått kanon duvor efter en "tillflugare" då man inte vetat något om den duva men lämnat super bra duvor ändå!
Så vetskap om en bra stam ger bara hopp med 100% men att den ger ess duvor med en chans av samma procentenhet är lika osäker som själva brevduvesporten i Sverige.

Populära inlägg i den här bloggen

Avelsduvor till salu

8 1 5 !!!!!!

Träning,hur mycket och när.