Jag, en ALKIS 2
Jag har beskrivit några av mina BOTTENNAPP , men det allra största och som gjorde att jag blev nykter när jag ärligt började se som det var ,var när jag hade lämnat behandlingshemmet ,klar med min behandling,för att byta med min fru som skulle genomgå sin anhörig behandling,skulle under Monicas veckolånga behandling ta hand om vår då 1 åriga dotter och kunde inte ens då vara nykter . Var som vanligt då på kvällen helt utslagen,blev väkt avatt någon strök mig på kinden,det var Anna som undrande, med stora blå ögon stirrade in i mina förmodligen helröda. Det var Anna min stora kärlek, som när hon föddes gav mig ett hopp,"Nu när jag har henne behöver jag inte längre supa". tänkte jag. Det höll inte alls,. Jag svek henne och hennes mor när jag fortsatte supa tills hon var 15 månader.
När jag då i oktober det året fick en ny behandling var den lilla blicken från Anna som var direkt avgörande för hur jag skulle ta till mig min behandling. Kampen var slut.Jag började acceptera att jag var Alkoholist.
Nästa avgörande sak var när jag började läsa bibeln som fanns på behandlingshemmet och började fatta att jag inte var medelpunkten i vårlden. När jag sedan en natt i november gick ut för att titta på stjärnorna (det var 20 grader kallt ) blev jag befriad från min alkoholism,jag behövde inte längre supa. Jag har många gånger tänkt på denna stiärnklara kväll , och jag vet inte vad som hände,mer en att jag blev fri för första gången och sedan dess har jag sluppit dricka
Jag är idag en troende människa,inte religös,men skulle det behövas för att slippa förödmjukelsen att vara aktiv alkoholist,blir jag gärna religös.
Jag är idag tacksam över att min fru tvingasde in mig på min första behandling,utan den hjälpen hade jag kanske fortfarande supit . Eller så hade jag supit ihjäl mig precis som min Bror Bo som dog för 2 år sedan efter ett liv av förnedring. Han var min absolut bästa vän tills jag blev nykter då jag inte ,av rädsla för min nykterhet, längre kunde umgås med honom . De sista åren innan han dog hade jag lyckan att få gå på möten med honom då och då , men han fick ingen varaktig nykterhet och dog sedan tyvärr. På begravningen grät jag vilket jag inte kunde göra vid mina föräldrars begravningar
Ikväll tidag skall jag gå på möte, för att kunna leva ett hyfsat liv. Jag ser mötena som ett skydd mot supandet.
När jag då i oktober det året fick en ny behandling var den lilla blicken från Anna som var direkt avgörande för hur jag skulle ta till mig min behandling. Kampen var slut.Jag började acceptera att jag var Alkoholist.
Nästa avgörande sak var när jag började läsa bibeln som fanns på behandlingshemmet och började fatta att jag inte var medelpunkten i vårlden. När jag sedan en natt i november gick ut för att titta på stjärnorna (det var 20 grader kallt ) blev jag befriad från min alkoholism,jag behövde inte längre supa. Jag har många gånger tänkt på denna stiärnklara kväll , och jag vet inte vad som hände,mer en att jag blev fri för första gången och sedan dess har jag sluppit dricka
Jag är idag en troende människa,inte religös,men skulle det behövas för att slippa förödmjukelsen att vara aktiv alkoholist,blir jag gärna religös.
Jag är idag tacksam över att min fru tvingasde in mig på min första behandling,utan den hjälpen hade jag kanske fortfarande supit . Eller så hade jag supit ihjäl mig precis som min Bror Bo som dog för 2 år sedan efter ett liv av förnedring. Han var min absolut bästa vän tills jag blev nykter då jag inte ,av rädsla för min nykterhet, längre kunde umgås med honom . De sista åren innan han dog hade jag lyckan att få gå på möten med honom då och då , men han fick ingen varaktig nykterhet och dog sedan tyvärr. På begravningen grät jag vilket jag inte kunde göra vid mina föräldrars begravningar
Ikväll tidag skall jag gå på möte, för att kunna leva ett hyfsat liv. Jag ser mötena som ett skydd mot supandet.
Kommentarer