Jag, en ALKIS 3 förlåtelse
Jag har beskrivit mycket om min uppväxt,med en far som jag var rädd för. Det kan verka som om jag är bitter på min uppväxt,men det är jag inte längre. I början av min AA period fanns det fortfarande mycket agg kvar till honom. Redan första året började jag förstå att han,min pappa, hade gjort så gott han kunnat under sina förutsättningar. Född 1920 uppvuxen i en liten by här på österlen med en far som också var väldigt dominant. Flyttade hemifrån till norland där han gjorde värnplikten under kriget ,träffade sin blivande Fru,min mor, och gifte sig ´43 fick barn 46.49 och jag 54, drev sedan en liten firma med små medel . När jag tänker tillbaka på min uppväxt så har jag haft det bättre än vad han hade . Mina föräldrar gjorde så gott de kunde utan att ha tillgång till terapier som min generation och nästa har.För dem var det viktigaste att Lyckas ekonomiskt, tankar på moral och etik eller psykisk lycka fanns inte. Alltså försökte jag ge honom och mamma den förlåtelse jag kunde ge och